Min senaste tanke kring hur vi ska lösa de 3 nyckelfrågorna i finansieringsmekanismer är att göra git repos till analysenheten snarare än varumärket eller organisationsnamnet Så det är inte Protocol Guild som skulle ansöka i omgångar, istället tar vi var och en av deras ingående repor som sökande för finansieringsrundor Hur hjälper det här? 1. En bra rubrik för att bedöma skalbarheten av en finansieringsmekanism är skillnaden mellan Protocol Guild och nästa projekt Om skillnaden inte är storleksordningar mer för insamlingen av alla konsensus- och exekveringsklienter än för nästa projekt, är det en indikation på att din mekanism bara är bra för upp till 6 siffror men inte mer Att använda repos istället för varumärkesnamn löser alltså problemet med att de som ansöker som ett kollektiv får mindre finansiering än de som delar upp sig i mindre enheter 2. Att bedöma repor är mycket lättare än att försöka göra en bedömning av ett projekt, vilket förbättrar haloeffekten kring ett varumärke Om du behöver svara på hur bra det är att odla pajen är det svårt att ta reda på mer än vibbar eller allmänna idéer Men om du måste göra en bedömning av nyttan av att odla pajens dna-förråd är det mycket lättare att vara objektiv om 3. Det är mycket lättare att skapa en lista över de repor som ditt projekt är beroende av (en dependency graph) än att identifiera projekt och be dem att ansöka i din finansieringsomgång innan deadline Detta löser problemet med att bara gråtande barn får mat, där endast lag som spenderar < 30 % på insamlingar kan ha en chans att gå igenom ringarna för att säkra finansiering Finansiering med öppen källkod bör sluta ske på projektnivå och i stället flyttas ner i stacken till de repor som är värdefulla, vilket gör det möjligt för oss att faktiskt skapa ett internet av värde